Rokokon

Rokokon

Eran som kännetecknar rokokon har delats upp i två delar – den första och den andra rokokon på 1800-talet. Eran startade på 1700-talet och fortsatte ända tills franska revolutionen. Den symboliseras av uppseendeväckande konst och arkitektur med många detaljer och sinne för det kreativa. Kort sagt ett överflöd. Rokoko betyder snäcka på franska och varför man tog till just det ordet, är lite oklart. Förmodligen för att snäckors former var vackra och mystiska.

Kvinnans klädsel

Under rokokon hade kvinnorna klänningar som var öppna och där underkjolen stack fram med spets och broderier. Överdelen var ett snävt korsettliknande plagg med djup urringning som framhävda bysten på bästa sätt. Ärmarna brukade sluta vid armbågen och det var alltid ordentligt med volanger, broderier eller krås. Klänningen fock gärna ha ett släp efter sig. Under kjolen hade man krinolin för att markera höfterna. Förutom klädsel bar man stora peruker som pudrades och sminket var intensivt med starka färger. Tidstypiska är den lilla mouchen som målades på huden för att täcka blemmor och fläckar som uppkom i samband med könsskjudomar och farliga ämnen från sminket.

Mannens klädsel

Även männen hade överdådig klädstil, med klackar på skorna, krås på skjortorna, färgglada sidenjackor och knäbyxor. Modet var med andra ord inte särskitl maskulint, även om det ansågs så vid denna tidpunkt. Frisyrerna som bestod av peruker, var så höga att de blev svåra att bära. Kvinnornas peruker var högst men männens låg inte långt efter. Ofta bar man en hästsvans om man var man. Pastellfärger var vanligt för både män och kvinnor men i slutet på eran ersattes pastellerna av mörkare färger. Den vanligaste färgen var annars rosa under rokokon, vilket symboliserade status och glädje.

Rokokon nummer 2

I slutet på 1800-talet gick modet tillbaka en aning och syftade till den andra rokokon. Den häll på i drygt 2 decennier under andra hälften av 1800-talet. Under rokoko nummer 2 var krinolinen ännu värre än den första eran. Den byggdes på att kjolarna skulle utökas på bredden, samtidigt som midjan skulle vara ännu smalare. Det som skiljde sig mest åt var frisyrerna och sminket som var slätare och lite mer naturligt. Skruvlockar var vanligt, så att flickorna såg ut som vandrande sagofigurer såsom ”Rödluvan”. Volanger fanns både på övre och nedre delen av klänningen och armarna var ofta bara.